CutyouSelf

Natten mot lördagen var fruktansvärd.. antagligen för att jag hade fått i mig en hel del alkohol, vilket kanske inte är så smart att hälla i sig när man mår så pass dåligt som jag gör för tillfället. Kvällen i sig var fantastisk, men på vägen hem så smög sig depressionen upp över huvudet igen.. jag kunde knappt gå för jag hade så otroligt svårt att andas och smärtor i bröstet. Första gången jag upplevde en panikattack var för några år sedan, jag var ute på promenad när jag plötsligt fick hjärtklappningar, ont i bröstet och svårt att andas.. jag ville bara sätta/lägga mig ner. Tog kontakt med sjukhuset den gången men dom sa nåt i stil med att "Du har antagligen fått en panikattack", jaha tänkte jag men ska man inte göra något mot det? Nånting är ju inte riktigt som det ska.. Jag gjorde inget mer emot det då och har haft såhär ett bra tag nu.. men åter till lördagsnatten, jag har aldrig upplevt såna självmordstankar som jag gjorde då.. jag blir lixom rädd för mig själv, tappar kontrollen.. Det är antagligen sjukt att beskriva det såhär.. men vid dom tillfällena så känns det som om någon annan styr mina känslor och handlingar. Jag vill verkligen inte ta livet av mig, men ändå finns dom där jäkla tankarna där. Vart jag än vänder mig så fantiserar jag om nya sätt att ta livet av mig och det gör ont i mig.. för jag vill verkligen inte ha det så. Jag brottas med det dagligen i mer eller mindre utbrott. Välkommen till min vardag.. Jag ber ingen tycka synd om mig, jag skriver denna blogg för att hjälpa andra som upplever liknande saker, jag vill få människor att inse att dom inte är ensamma. Hoppas ni förstår!