..Berättelsen

Jag tänkte ge mig på att berätta om det som hänt mig.. det är ingen lätt uppgift men jag mår bra av att lätta lite på trycket och dela med mig av det jag känner.. ni som är känsliga ska nog inte läsa detta inlägg. Mitt liv vände totalt när jag fyllde 13 år.. innan var jag en glad sprallig tjej som älskade min tillvaro, min familj var perfekt, och jag hade många vänner. Men så kom den natten som skulle förändra precis allt.. på så kort tid. Jag blev våldtagen av en äldre kille.. sån skräck jag kände då har jag aldrig upplevt, det ända som for upp i min skalle var att nu dör jag.. jag såg inget ljus, kände bara smärta. Min skolgång påverkades och jag gled isär från mina vänner, vem skulle jag prata med? Ingen förstod sånt i min ålder.. jag vågade inte vända mig till någon vuxen eftersom jag blev hotad till livet om jag berättade. Och just den meningen sitter som fast klistrad framför mina ögon "Jag ska döda dig om du berättar". Tiden gick och jag började må sämre å sämre, men ingen i min närhet förstod nånting. Trots min inre smärta lyckades jag bita ihop och ge mina nära och kära en bild av en glad liten tjej.. Jag blev äldre och gick knappt i skolan, dom började utreda varför jag inte gick i skolan, men det ända dom kom fram till var att jag måste hålla på med droger eller nåt liknande, så dom bad mig göra ett drogtest och då tog det totalt stopp för mig.. Skulle dom skylla min depression på att jag knarkade? Jag kände ett svek, jag ville bara skrika ut allt jag hade inom mig.. men återigen påmindes jag av dödshoten.. jag hoppade tillslut av skolan, jag klarade inte av det. Jag började ta till våld mot mig själv för att smita undan min inre smärta, behovet blev större och större.. efter ett tag kände jag nästan ett beroende av att skära mig. Jag kontaktade en kurator som verkade jätte bra till en början, jag berättade precis som det var och hoppades på att hon skulle hjälpa mig, självklart bad jag henne vara tyst om detta eftersom jag var dödshotad.. jag kom dit igen och då hade hon tagit dit polisen.. det sista jag ville göra. Jag hann knappt komma in i dörren när jag vände igen.. Mitt hopp kändes så långt borta.. jag ville ju bara ha någon att prata med. Min erfarenhet av att öppna mig gjorde mig rädd, jag kunde inte lita på någon.. så jag byggde upp en förmåga att trycka undan allt jag kände. I flera år gick jag runt såhär.. Vid 18 års ålder blev jag våldtagen en gång till av samma man.. jag trodde aldrig att jag skulle fixa vardagen efter denna händelse.. jag kände mig så otroligt otrygg. Men jag vågade återigen inte söka hjälp hos polisen pga dödshot.. jag började vända mig ut och in och tacklade alla problem själv. Bland mina vänner bar jag en mask, det kändes så underbart att låtsas leva ett annat liv.. men livet fungerar inte så, en dag tar det stopp.. och det är just vad det gjort nu. Idag lider jag av allvarlig depression, men jag har äntligen vågat söka hjälp. Och jag hoppas för min skull att detta blir bra denna gång.. jag vill inte uppleva det jag gjort igen, jag orkar inte öppna mig igen och bli sviken. Jag vill bara ha någon som förstår mig, som inte ser mig som något psykfall.. jag vill ha någon i min närhet som kan ta mig för den jag är. Jag kommer aldrig aldrig bli den flicka jag än gång var..


Kommentarer
Postat av: Carro

Jag blir så oerhört ledsen av att läsa det här. Tänk att en enda man kan orsaka något sånt här.

Fanns det ingen vän du kunde prata med eller kände du att ingen skulle förstå?

2009-12-04 @ 19:36:11
Postat av: Rebecca

hua vad hemskt .. jag hoppas innerligt att det blir bra! Men jag satt och funderade över en sak .. Du skrev att det hände igen, med samma man. Flera år efteråt dessutom. Jag tyckte bara att det lät väldigt skumt .. Men vad vet jag, det kan ju vara någon inom din släkt.



:/

2009-12-05 @ 18:54:21
URL: http://zupermaan.blogg.se/
Postat av: tr

herregud, får ont i hjärtat av att läsa det här! Ingen ska behöva hålla sådant inom sig, ingen förtjänar sån smärta. Hoppas att du får den hjälp du behöver och en psykolog som du kan lita på.

kram

2009-12-07 @ 17:14:34
URL: http://trainunderwater.blogg.se/
Postat av: Johanna

Herregud vad hemskt, shit alltså vad det högg till i bröstet på mig nu, jag hoppas också att du får den hjälp du behöver, vet att vi inte känner varandra men du får mer än gärna skriva till mig om du vill prata av dig. lyssnar gärna. sköt om dig kraam

2009-12-14 @ 00:34:21
URL: http://afragileflowers.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0