CutyouSelf

Klockan är nu 05:36 och jag har fortfarande inte sovit, jag mår väldigt dåligt när jag ska sova. Ligger mest och vrider å vänder på mig och när jag väl somnat drömmer jag en massa hemska saker.. om våldtäkter eller att jag blir jagad.. Jag känner mig hjälplös och ensam i sängen, någon kan ju komma in och attackera mig. Jag kommer inte iväg till skolan idag heller som jag hade planerat.. min vardag börjar verkligen rasa ihop, men som sagt så har jag äntligen bett om hjälp.. och jag hoppas för en gångs skull att detta kan bli slutet på detta elände. Jag har tänkt väldigt mycket på att ta livet av mig inatt.. jag hatar att tankarna finns där, för jag vet att jag aldrig skulle ha modet till det.. och även om jag hade det så skulle jag inte ta det steget då jag tänker för mycket på min omgivning. Jag lever hellre skadad ensam än att förstöra fler människors liv genom att agera "egoistiskt". Jag känner så otroligt stort hat mot mig själv, att jag inte gjort vissa saker annorlunda.. men jag vet oxå att jag inte skulle kunna gjort någon skillnad.. mitt liv hade sett likadant ut. Men visst funderar man hur hjärnan hade fungerat utan dessa våldtäkter.. hade jag då klarat av vardagen som en "normalt" fungerande människa? Jag skulle verkligen betala vad som helst för att få händelserna ogjorda.. i framtiden kanske det är möjligt, men i nuet får jag försöka kämpa. Jag kommer aldrig glömma det som hänt men jag kan lära mig att leva med det och kontrollera min ilska mot något bra. Hur lång tid detta kommer ta vill jag inte ens veta.. men över en natt lär det inte ske.. Jag vill blunda och komma tillbaka till ett verkligt liv.. min fantasivärld håller på att bryta mig på mitten. Precis allt påverkas av mina känslor, jag kan tex inte gå utanför dörren utan att känna mig hotad, alla i min närhet vill mig illa, jag orkar inte umgås med mina vänner.. jag kan inte ta ansvar över mitt egna liv. Jag är en fara för mig själv. Precis så känner jag! Jag skäms över vad jag blivit, ett psykfall.